Gunnar: "När jag bytte jobb och inte längre behövde pendla hade jag lite jobbigt med omställningen att inte behöva kliva upp så tidigt på morgonen. Jag vaknade alldeles för tidigt varje dag, långt innan jag behövde gå till mitt nya arbete. Jag började gå långa promenader på morgnarna och mötte ofta hundägare med sina hundar.

Jag tog då med mig kameran och frågade om jag fick ta några bilder på hunden - något både ägare och hundar var positiva till.

​

Jag provade mig fram i bildbehandlingen på hundar och senare även katter utifrån mina erfarenheter från barnporträtt. Djurägarna var väldigt positiva och vill gärna ha porträttet av sin "bästa vän". Jag var själv glad att få glädja någon och att få bra feedback på mitt arbete.

​

Ett särskilt minne inom denna kategori är när en hundbild var klar och skulle lämnas till ägaren. Husse meddelade då att hunden hastigt blivit sjuk och dött. Ägaren var förstås väldigt ledsen men tyckte mycket om bilden och bestämde sig för att tatuera in den på sin egen axel".

​

​

​